Tänk om

Såg första avsnittet i SVTs nya programserie Tänk om... med Fredrik Lindström och fascinerades över den bitterhet som mycket i avsnittet andades. Avundsjuka kanske inte är rätt ord, men de enda "vanliga människor" tyckte om adeln är att de är egoister, inte bidrar m.m. Nu är det väl inte så att SVT är kända för att ta opartiskheten på allvar utan de "vanliga människorna" som oftast får komma till tals för att visa allmänhetens åsikter verkar alltid spegla en viss åsikt. Hur som helst, det var inte det viktiga i programmet och det som jag fastnade för. Det viktiga som jag kom fram till var att de som blev adeln var på rätt ställe vid rätt tillfälle för väldigt många år sedan. Likadant som stora industrimänniskor var på 1800-1900-tal och lika mycket som du och jag är på rätt plats vid rätt tillfälle nu.

Vi har aldrig levt i lika stort överflöd och vi har aldrig haft lika stora möjligheter att göra precis vad vi vill och slå mynt av det. Att istället för att klaga på att andra har det bra så kan man göra det mesta för att det ska vara en själv som har allt man kan önska längre fram.

Nu kan ju säkert någon påstå att det är egoism, men man kan såklart göra så att alla andra har det bra också om man vill det, för de möjligheterna finns det inte lite utav heller för tillfället. Oavsett är kärnan att: gnälla på någon annan är ett av de lättaste sakerna att göra istället för att se vad man kan förändra och förbättra hos sig själv och framför allt är det senare lättare att genomföra.

Jag har trots mitt ganska korta liv träffat på en del personer som ofta beskyller någon annan för ens egna tillkortakommanden eller dålig ekonomi. När jag kan räkna upp många saker den personen kunde förändra hos sig själv. Eller hur den personen kunde bidra till andra, för oftast är det att man vill att alla andra ska bidra till allt och alla, men själv vill man inte tvingas att göra det. Intressant tankegång.