Tillgångarna, skulderna och det egna kapitalets utveckling

Det var ett tag sedan jag följde upp hur utvecklingen ser ut gällande mina tillgångar, skulder och egna kapital, men nu är det dags.


Som synes har sommarmånaderna gjort att tillgångarna har tagit sig ifrån skulderna lite extra och således har det egna kapitalet tagit ett skutt uppåt. Jag börjar även närma mig 300 000 kr vilket känns skönt då det enbart är en till utbetalning av studielån som återstår och därför så kommer inte studieskulderna lyckas att överstiga tillgångarna trots att jag studerat i 4,5 år. Det är jag väldigt nöjd med, en bra start på vuxenlivet, att börja med ett positivt nettokapital.

Nytt jobb

Efter att jag sagt upp mig på mitt förra extrajobb har jag sökt en del jobb som ligger närmare vad jag vill hålla på med. Lite mer hjärna som används och antagligen är man inte fullärd efter två arbetspass, vilket är motiverande och kul. Kul att få chansen att visa vad man går för.

Nytt jobb innebär att jag kommer att tjäna mer pengar och inte enbart leva på studiebidrag och studielån. Just nu har jag förhoppningen att det ska vara möjligt att lägga undan hela studielånet och lite därtill. Då är ju frågan om verkligen det är en god idé att ta studielån?

Jag har varit inne på ämnet flera gånger och min åsikt har inte förändrats. Mer än att studielånet nu har möjlighet att bli det enda lån jag tar. Det debatteras mycket om vilka krav man ska ställa på bolånetagare, med amorteringskrav, skuldkvotstak och minskade ränteavdrag. Detta har gjort att bolån kommer bli än mindre fördelaktiga om man jämför med studielånen.

Det gäller dock att göra om mitt upplägg för sparandet för att ta hänsyn till de nya förbättrade förutsättningarna. Mer om detta kommer i efterföljande inlägg.

Studielån?

Livet med en studentbudget är inte så illa. Den största våndan jag har över den för tillfället är om jag ska ta fullt lån under hösten eller inte. Räntan är sagolikt låg på det lånet, 1,2% och med pengarna rakt in på sparkontot så blir det några extra hundralappar i avkastning om året. Alltså ekonomiskt riktigt att ta fullt lån.

Det som dock gör att jag vacklar är att se hur studieskulden växer för varje månad och att tänka på hur det kommer att se ut efter några år på universitetet, inte vidare muntert. Jag tycker att det är så jobbigt att vara med och bidra till all skrämmande statistik om hur Svensson är belånad och jag skulle vilja leva ett liv med så få och låga fasta kostnader som möjligt. Detta eftersom att jag vill kunna vara så flexibel som möjligt och kunna ha en hög sparandekvot när jag väl börjar jobba på riktigt.

Det är en svår balansgång.