Som sig INTE bör så är det det lätt hänt att levnadskostnaderna ökar när inkomsten ökar. Jag som själv har dubblerat inflöde av pengar mot tidigare är inget undantag. Varför har jag då vikt mig åt att öka mina kostnader? En del kan vara helt accepterade medan andra egentligen är mest onödigt.
I första kategorin återfinns det mest acceptabla, nämligen behov. Här har jag haft några behov som varit tvungna att tillgodoses. Ny vinterrock och dator. Där valde jag inte lågpris utan jag valde att satsa på kvalité (och lite på märke). Kunde alltså kommit undan bra mycket billigare, men jag är en långsiktig individ och eftersom min gamla rock klarat sig igenom 6 säsonger så vill jag vara lika nöjd med mitt nya köp också.
I den första kategorin kan man även sortera in nästa skäl i. Nämligen för att ha en meningsfull fritid. Träning har varit och är en stor del av mitt liv. Jag har utövat väldigt många olika idrotter, mest lagidrotter även om det på senare år endast är fotboll och delar av en svensk klassiker som jag har lagt tiden på. Jag tycker om att anstränga mig, utvecklas och befinna mig utomhus. Det ger en sådan otroligt god känsla i kroppen. Jag kan dock tycka att ju äldre jag blivit och sedan jag flyttade för att studera har jag blivit mer inaktiv, jag gjorde därför ett stort inköp häromdagen. Jag köpte helt ny skidutrustning, men om man tänker på vilket datum det är så kan man ana att jag inte har lagt ut hur mycket pengar som helst. Nog för att det kostade mig en fjärdedel av mina förväntade inkomster den här månaden så kostade det sammanlagt 50% mindre nu att köpa än om jag ändå ska köpa utrustningen kommande höst. Enda nackdelen är att jag verkligen är full av lust att få använda den, medan utomhusklimatet inte tillåter det.
I den oaccepterade kategorin hamnar bl.a. en stor del av mina klädinköp. Det här har varit rätt usel på att hålla igen. Frågan är hur många skjortor man egentligen kan behöva? Jag har oavsett lagt ett köpstopp vad det gäller kläder för det är utgifter som skälet har ofta varit att det är rea, eller att jag "behöver" den och den färgen på byxor och skjorta och alltså inget riktig bakomliggande behov.
Inlägget ska beröra hur inkomsterna avspeglas i inköpen och här kommer min poäng. Hade jag verkligen köpt det jag ändå anser som behov om jag inte hade haft extra inkomster? Hade jag om behovet verkligen varit akut satsat på de grejerna och kvalitén jag gjorde?
Svaret blir ett rungande: Nej. Det känns som att de ökade inkomsterna gör att spärren och tankarna vad som är dyrt och inte luckras upp. Till stor del alltså psykologiskt och jag verkar medveten om det, varför låtsas jag då inte som att de extra inkomsterna inte finns?
Jag ligger trots allt med en sparandegrad på 30-50% och jag vill inte hela tiden drömma om den dag jag har mycket pengar i på investeringssparkontot. Jag vill kunna använda min fritid längre fram på allsköns fritidsaktiviteter så varför inte börja lite redan nu och utöva och ta tillvara på den fritid jag har? Dumt att inte göra det tycker jag.
En annan del är att jag håller såpass låga utgifter (bortsett från matkontots) att jag helt enkelt tycker det är skönt att kunna höja utgiftstaket en smula. Det viktiga är att inte hela ökningen går till konsumtion utan det mesta till sparande och där är jag idag. 70-80% av den nya inkomsten viks åt sparande och det tycker jag är bra.
Ett långt inlägg och stundtals lite obegripligt antagligen. Dock hjälper det mig att bena ut för mig själv hur jag tänker när jag blir tvungen att sätta ord på tankar. Det gör mig till en bättre och mer medveten människa tror jag och framför allt det får mig att överväga för och nackdelar och inte bara ha en carpe diem-mentalitet som ger mig huvudvärk längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar