Jag har ett tag funderat på ovanstående fråga. Den dök upp när jag skummade igenom en massa för mig dittills oupptäckta bloggar. Alla och då menar jag verkligen alla av dessa 10-talet bloggare utger sig för att vara långsiktiga utdelningsinvesterare. Jag har själv sett mig som en utdelningsinvesterare då jag har tänkt att utdelningarna ska bidra till att jag inte jobbar mer än 50-60% längre fram. Jag har dock börjat fundera på om jag är 100% utdelningsinvesterare eller om det finns någon annan typ som beskriver mig bättre. Nu är det ju inte överdrivet viktigt att man har en lapp runt halsen där det står "utdelningsinvesterare" men för min egen skull så är det bra att kunna beskriva min investeringsstil så att jag vet varför jag agerar på ett sätt.
Jag gillar utdelningar, det är ett som är säkert. Det känns bra att få pengar i handen. Det känns bra att kunna välja själv vart jag återinvesterar dem och det är framför allt praktiskt att få utdelningar när de i framtiden kommer bekosta en del av mitt leverne och jag då inte behöver sälja av aktier. Att köpa ett bolag som helt saknar utdelningshistorik tycker jag inte känns bra då jag sammankopplar en lämnad och stabil utdelning som en kvalitetsstämpel på bolaget.
Dock tycker jag att bolag ska kunna hålla utdelningen dynamisk, inte det att de ett år höjer för att ett annat år sänka eftersom deras verksamhet går upp och ned. Nej jag tänker mer på fallen med NCC och Industrivärden. NCC vill dela bolaget och göra två stabila delar som har gott om kapital och därför tog de bort utdelningen helt (även om de tillslut presterade så bra att de vill lämna dryga procenten i utdelning ändå). Industrivärden å sin sida minskar utdelningen för att de har bytt till en ledning som vill minska belåningen och utöka möjligheten att göra investeringar i befintliga och nya innehav. De här två manövrerna har fått utdelningsinvesterare att sälja båda bolagen. Det är det här som har fått mig att vackla på om jag verkligen är en utdelningsinvesterare.
Mitt tydliga gillande av utdelningar och utdelningstillväxt tyder på att jag skulle vara en. Dock så ska jag sluta använda det som beskrivning av mig själv. Egentligen är jag för tillfället en känsloinvesterare som är påväg att bli en värdeinvesterare. Känsloinvesterare klingar inte så bra, men det är nog den rättvisaste beskrivningen då jag ännu har mycket att lära när det gäller värdering av företag. Att jag är påväg att bli en värdeinvesterare har att göra med att jag tvekat vidare på en annan sak som gäller för utdelningsinvesterare och det är att jag inte köper och köper enbart för utdelningen om den finns och är hög. Jag tycker det helt enkelt känns mer lockande att vila på hanen och köpa när bolagen har kommit ned till mer genomsnittliga värderingar eller under dessa. Ser inte riktigt poängen med att köpa ett bolag som har 4% direktavkastning men där fallhöjden är stor mot att köpa bolaget när de har 6% direktavkastning och fallhöjden är lägre.
Det låter som att jag ska tajma marknaden, någon som gång på gång sägs vara omöjligt. Men nej, det är inte vad jag ska göra utan det jag ska göra är att ha tålamod, inte att köpa allt nu, nu, nu i rädsla för att missa tåget. Kommer vinsterna ikapp och framtiden ser ljusare ut så kommer jag hoppa på, men då har företagen gjort sig förtjänta av det och jag har inte köpt på enbart en förhoppning och således spekulerat alldeles för mycket.
Buffett är en mästare på att vara långsiktig, den killen har tålamod. Det är mer åt det hållet jag vill komma. Än så länge besitter jag inte alls förmågan att värdera företag så som han gör, men jag blir förhoppningsvis bättre. Jag har en del kriterier som jag rättar mig efter och som jag försöker använda för att göra bra investeringar. Jag har inte så stor förmåga att kunna bedöma hur framtiden ser ut för bolag, så jag tänker använda mig av historik för att åtminstone minimera fallhöjden. För att även minimera fallhöjden så kommer den ack så omhuldade utdelningen in i bilden. Stabila företag med bra utdelningshistorik och en lite högre utdelning anser jag kan begränsa kursfallet då utdelning måste anses ha en dämpande effekt, tänk exempelvis att kursen sjunker, då ökar ju direktavkastningen, hur mycket kan den öka innan det blir omöjligt för folk att motstå frestelsen att köpa?
Det här inlägget handlar alltså inte på något sätt om att jag inte gillar utdelningar och tycker att de är oviktiga. Det handlar däremot om att jag tycker utdelningsinvestering känns för riskfyllt, jag kanske ökar min årliga utdelning med X kronor men om jag samtidigt förlorar XXXX kronor totalt så är det ju inte mycket värt?
Jag hade inte hittat till aktier under finanskrisen och har därför inte varit med om det jättefall och den psykologiska ansträngning som det innebär. Jag vet att jag kommer att få uppleva rejäla nedgångar och därför vill jag vara säker på att jag åtminstone har förberett mig lite på vad som komma skall, jag vill inte sitta där likt vissa i Regeringen när de får problem och utbrista "vi har varit naiva".
Jag har alltså med det här inlägget försökt bena ut hur jag ska agera, vilka risker jag är beredd att ta och framför allt göra mig säkrare i min strategi så jag inte överger den i kristider och säljer allt för att rädda vad som räddas kan. Kommer fortsätta att skriva ned tankar och idéer jag har för mitt sparande och investerande, för det kommer göra att jag en dag känner mig lika säker som Buffett själv i mina investeringar. Jag har ju hittills haft det lätt att känna mig säker då allt på börsen har stigit i många års tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar