Jag har ett tag funderat på ovanstående fråga. Den dök upp när jag skummade igenom en massa för mig dittills oupptäckta bloggar. Alla och då menar jag verkligen alla av dessa 10-talet bloggare utger sig för att vara långsiktiga utdelningsinvesterare. Jag har själv sett mig som en utdelningsinvesterare då jag har tänkt att utdelningarna ska bidra till att jag inte jobbar mer än 50-60% längre fram. Jag har dock börjat fundera på om jag är 100% utdelningsinvesterare eller om det finns någon annan typ som beskriver mig bättre. Nu är det ju inte överdrivet viktigt att man har en lapp runt halsen där det står "utdelningsinvesterare" men för min egen skull så är det bra att kunna beskriva min investeringsstil så att jag vet varför jag agerar på ett sätt.
Jag gillar utdelningar, det är ett som är säkert. Det känns bra att få pengar i handen. Det känns bra att kunna välja själv vart jag återinvesterar dem och det är framför allt praktiskt att få utdelningar när de i framtiden kommer bekosta en del av mitt leverne och jag då inte behöver sälja av aktier. Att köpa ett bolag som helt saknar utdelningshistorik tycker jag inte känns bra då jag sammankopplar en lämnad och stabil utdelning som en kvalitetsstämpel på bolaget.
Dock tycker jag att bolag ska kunna hålla utdelningen dynamisk, inte det att de ett år höjer för att ett annat år sänka eftersom deras verksamhet går upp och ned. Nej jag tänker mer på fallen med NCC och Industrivärden. NCC vill dela bolaget och göra två stabila delar som har gott om kapital och därför tog de bort utdelningen helt (även om de tillslut presterade så bra att de vill lämna dryga procenten i utdelning ändå). Industrivärden å sin sida minskar utdelningen för att de har bytt till en ledning som vill minska belåningen och utöka möjligheten att göra investeringar i befintliga och nya innehav. De här två manövrerna har fått utdelningsinvesterare att sälja båda bolagen. Det är det här som har fått mig att vackla på om jag verkligen är en utdelningsinvesterare.
Mitt tydliga gillande av utdelningar och utdelningstillväxt tyder på att jag skulle vara en. Dock så ska jag sluta använda det som beskrivning av mig själv. Egentligen är jag för tillfället en känsloinvesterare som är påväg att bli en värdeinvesterare. Känsloinvesterare klingar inte så bra, men det är nog den rättvisaste beskrivningen då jag ännu har mycket att lära när det gäller värdering av företag. Att jag är påväg att bli en värdeinvesterare har att göra med att jag tvekat vidare på en annan sak som gäller för utdelningsinvesterare och det är att jag inte köper och köper enbart för utdelningen om den finns och är hög. Jag tycker det helt enkelt känns mer lockande att vila på hanen och köpa när bolagen har kommit ned till mer genomsnittliga värderingar eller under dessa. Ser inte riktigt poängen med att köpa ett bolag som har 4% direktavkastning men där fallhöjden är stor mot att köpa bolaget när de har 6% direktavkastning och fallhöjden är lägre.
Det låter som att jag ska tajma marknaden, någon som gång på gång sägs vara omöjligt. Men nej, det är inte vad jag ska göra utan det jag ska göra är att ha tålamod, inte att köpa allt nu, nu, nu i rädsla för att missa tåget. Kommer vinsterna ikapp och framtiden ser ljusare ut så kommer jag hoppa på, men då har företagen gjort sig förtjänta av det och jag har inte köpt på enbart en förhoppning och således spekulerat alldeles för mycket.
Buffett är en mästare på att vara långsiktig, den killen har tålamod. Det är mer åt det hållet jag vill komma. Än så länge besitter jag inte alls förmågan att värdera företag så som han gör, men jag blir förhoppningsvis bättre. Jag har en del kriterier som jag rättar mig efter och som jag försöker använda för att göra bra investeringar. Jag har inte så stor förmåga att kunna bedöma hur framtiden ser ut för bolag, så jag tänker använda mig av historik för att åtminstone minimera fallhöjden. För att även minimera fallhöjden så kommer den ack så omhuldade utdelningen in i bilden. Stabila företag med bra utdelningshistorik och en lite högre utdelning anser jag kan begränsa kursfallet då utdelning måste anses ha en dämpande effekt, tänk exempelvis att kursen sjunker, då ökar ju direktavkastningen, hur mycket kan den öka innan det blir omöjligt för folk att motstå frestelsen att köpa?
Det här inlägget handlar alltså inte på något sätt om att jag inte gillar utdelningar och tycker att de är oviktiga. Det handlar däremot om att jag tycker utdelningsinvestering känns för riskfyllt, jag kanske ökar min årliga utdelning med X kronor men om jag samtidigt förlorar XXXX kronor totalt så är det ju inte mycket värt?
Jag hade inte hittat till aktier under finanskrisen och har därför inte varit med om det jättefall och den psykologiska ansträngning som det innebär. Jag vet att jag kommer att få uppleva rejäla nedgångar och därför vill jag vara säker på att jag åtminstone har förberett mig lite på vad som komma skall, jag vill inte sitta där likt vissa i Regeringen när de får problem och utbrista "vi har varit naiva".
Jag har alltså med det här inlägget försökt bena ut hur jag ska agera, vilka risker jag är beredd att ta och framför allt göra mig säkrare i min strategi så jag inte överger den i kristider och säljer allt för att rädda vad som räddas kan. Kommer fortsätta att skriva ned tankar och idéer jag har för mitt sparande och investerande, för det kommer göra att jag en dag känner mig lika säker som Buffett själv i mina investeringar. Jag har ju hittills haft det lätt att känna mig säker då allt på börsen har stigit i många års tid.
tisdag 8 mars 2016
söndag 6 mars 2016
Ett bolags storlek
Det är en del snack om bolagens storlek som betydelse för avkastningen. Jag tycker mig ha insett detta innan jag läst dagens skörd av blogginlägg där bl.a. Långsiktig investering och Gustavs aktiebolag tar upp detta.
Jag har inte haft någon tilldragelse till amerikanska utdelningsaristokrater som många av utdelningsinvesterarna har haft. Till stor del för att jag tycker svenska bolag är mer lockande då deras verksamhet kan hittas oftare i mitt närområde. Andra delar är att jag tycker att utdelningarna är bättre bland de svenska i jämförelse mindre bolagen, de stora amerikanska bolagen känns så tröga och de saknar ofta en storägare som äger betydande del av bolaget (finns förstås undantag, jag ägde t.ex Walmart som har Walton-familjen som är framträdande ägare.)
Jag har istället fått upp ögonen för en del svenska mindre bolag som jag gillar. Atrium Ljungberg, Beijer Alma, Nolato, Bulten, NIBE för att nämna de som jag i nuläget tycker är mest intressanta (men inte kanske mest köpvärda). De här bolagen har lättare att växa för, som Långsiktig investering tog upp, ett bolag som är väldigt stort kräver en väldigt stor ökning i antalet miljarder för att ha en tillväxt på X antal procent medan ett mindre bolag enbart behöver ett antal miljoner för att ha samma tillväxt.
Jag känner dock att jag måste läsa på en hel del mer när det gäller små svenska industri- och fastighetsbolag än som när jag köpt Apple eller Hennes & Mauritz. I de senare bolagen är man som konsument av deras produkter mer medveten om vad man anser deras styrkor är och jag tycker då det är lättare att göra en sådan investering.
Jag tycker dock att min portfölj innehåller företag som verkligen har möjligheten att leverera framåt i tiden med tanke på deras storlek. Apple är väldigt stort, men där tycker jag att deras vinst är helt outstanding, den är så stor att jag inte kan göra annat än att vara en del av den. Men min portfölj innehåller även bolag som har ett börsvärde under 50 miljarder, som ökat vinsten under flerårsperioder, de här kan växa på ett bra tag innan de stöter på problem med sin storlek.
Jag har inte haft någon tilldragelse till amerikanska utdelningsaristokrater som många av utdelningsinvesterarna har haft. Till stor del för att jag tycker svenska bolag är mer lockande då deras verksamhet kan hittas oftare i mitt närområde. Andra delar är att jag tycker att utdelningarna är bättre bland de svenska i jämförelse mindre bolagen, de stora amerikanska bolagen känns så tröga och de saknar ofta en storägare som äger betydande del av bolaget (finns förstås undantag, jag ägde t.ex Walmart som har Walton-familjen som är framträdande ägare.)
Jag har istället fått upp ögonen för en del svenska mindre bolag som jag gillar. Atrium Ljungberg, Beijer Alma, Nolato, Bulten, NIBE för att nämna de som jag i nuläget tycker är mest intressanta (men inte kanske mest köpvärda). De här bolagen har lättare att växa för, som Långsiktig investering tog upp, ett bolag som är väldigt stort kräver en väldigt stor ökning i antalet miljarder för att ha en tillväxt på X antal procent medan ett mindre bolag enbart behöver ett antal miljoner för att ha samma tillväxt.
Jag känner dock att jag måste läsa på en hel del mer när det gäller små svenska industri- och fastighetsbolag än som när jag köpt Apple eller Hennes & Mauritz. I de senare bolagen är man som konsument av deras produkter mer medveten om vad man anser deras styrkor är och jag tycker då det är lättare att göra en sådan investering.
Jag tycker dock att min portfölj innehåller företag som verkligen har möjligheten att leverera framåt i tiden med tanke på deras storlek. Apple är väldigt stort, men där tycker jag att deras vinst är helt outstanding, den är så stor att jag inte kan göra annat än att vara en del av den. Men min portfölj innehåller även bolag som har ett börsvärde under 50 miljarder, som ökat vinsten under flerårsperioder, de här kan växa på ett bra tag innan de stöter på problem med sin storlek.
Bort med brus
Har undered senaste dagarna gjort slag i saken med att försöka minska allt brus och ta bort saker som "tar energi". Först ut var en rejäl upprensning av vilka jag följer på Twitter. Tycker att politik och samhälle är intressant och har därför följt en del politiker i riksdagen, från de flesta partier med förstås inte SD. Har även följt ledarskribenter och andra tyckare. Att de jag följde har olika politiska åskådningar tycket jag skulle hjälpa mig att bygga min egen uppfattning i många frågor och så att man får läsa hur båda "läger" ställer sig i olika frågor. Twitterflödet kunde därför tros fyllas av intellekt, för det är ju det man hoppas alla dessa personer som styr har. De är dock väldigt bra på att dölja detta och hela flödet fylls av påhopp och en sandlådenivå utan dess like. Därför rensades det ut rejält. Kvar fick intressanta personer som skriver om ekonomi och en och annan som håller anständig nivå. Mer än 30 personer blev avföljda av mig och det känns så skönt varje gång man kollar flödet nu. Mer av riktiga frågor som tas upp och mer kvalité.
Har även rensat upp bland vilka bloggar jag följer. Antalet hade vuxit en del när mina favoritbloggare slutat och jag ändå ville ha något att läsa. Jag tycker dock att många inte ger mig något extra. Visst, det kan vara bra att se olika åskådningar även här men när kvalitén på inläggen är sådär och det mest intressanta är att se hur det gått om 5-10 år, så får jag hoppas att jag stöter på de här bloggar efter den tidsperioden. Under tiden kan jag hålla mig till dem som jag tycker ger något.
Har även rensat upp med vilka TV-kanaler som jag har. Bort med alla som endast använts för slötittande på eftermiddagen och kvar blev SVT, fyran och in med Viasats sportkanaler. Det är dem som jag tycker att jag får ut mest av att se på och ger mest för pengarna. Skulle ju kunna ha hållt mig ifrån sportkanalerna, men då jag är en idrottsintresserad person och finner stort nöje i att se på sport så tycker jag det är värt det.
Nu är nästa flöde som jag ska ta itu med Facebook. Tycker det är sjukt mycket reklam där nu och statusuppdateringarna som var det intressanta lyser mer med sin frånvaro. Facebook använder jag mest för att se när det anordnas evenemang och för att hålla kontakten med vänner och använda gruppchatten. Jag ska därför minska på antalet gånger jag kollar in på sidan då det mest äter tid men inte ger något alls i utbyte.
Många förändringar men viktiga sådana tror jag för att utvecklas som människa och lägga fokus på det som är viktigt och intressant istället.
Har även rensat upp bland vilka bloggar jag följer. Antalet hade vuxit en del när mina favoritbloggare slutat och jag ändå ville ha något att läsa. Jag tycker dock att många inte ger mig något extra. Visst, det kan vara bra att se olika åskådningar även här men när kvalitén på inläggen är sådär och det mest intressanta är att se hur det gått om 5-10 år, så får jag hoppas att jag stöter på de här bloggar efter den tidsperioden. Under tiden kan jag hålla mig till dem som jag tycker ger något.
Har även rensat upp med vilka TV-kanaler som jag har. Bort med alla som endast använts för slötittande på eftermiddagen och kvar blev SVT, fyran och in med Viasats sportkanaler. Det är dem som jag tycker att jag får ut mest av att se på och ger mest för pengarna. Skulle ju kunna ha hållt mig ifrån sportkanalerna, men då jag är en idrottsintresserad person och finner stort nöje i att se på sport så tycker jag det är värt det.
Nu är nästa flöde som jag ska ta itu med Facebook. Tycker det är sjukt mycket reklam där nu och statusuppdateringarna som var det intressanta lyser mer med sin frånvaro. Facebook använder jag mest för att se när det anordnas evenemang och för att hålla kontakten med vänner och använda gruppchatten. Jag ska därför minska på antalet gånger jag kollar in på sidan då det mest äter tid men inte ger något alls i utbyte.
Många förändringar men viktiga sådana tror jag för att utvecklas som människa och lägga fokus på det som är viktigt och intressant istället.
lördag 5 mars 2016
Ekonomipoddar
Varje onsdag har mystiskt nog tilldelats namnet lillördag. Tyckte inte onsdagar varit så mycket mer speciella än andra dagar förutom nu de senaste åren då det släpps poddavsnitt. Jag har sett att det kommit ut många olika men eftersom jag är en vanemänniska så lyssnar jag på Börspodden och Sparpodden. Perfekt avslappning att höra dem diskutera aktier och svara på frågor utan att läsa allt i textform som det blir mycket av annars. Har därför börjat att använda poddarna som min nya typ av nattsaga. De gånger jag ligger klarvaken och inte kan sova så vaggas jag till sömn inom 10 min. Konstigt kan jag tycka då jag tycker att innehållet är väldigt intressant och att jag lär mig mycket.
Jag tycker båda poddarna är lika bra och har ingen inbördes rangordning, men det som jag tänkt på sedan konstellationen i Sparpodden byttes ut är att den podden blivit mer av något jag lyssnar på enbart för att det är mysigt och inte lika mycket för att inhämta kunskap och få svar på frågor. Herrarna Joakim Bornold och Peter Benson sitter säkert på mycket kunskap gällande börsen, investeringar och aktier men Günther och Jan var verkligen i en klass för sig. Jag tycker många av de glasklara svaren har försvunnit till förmån för försök till svar men där det ofta rinner ut i sanden och det är väl därför mitt syfte med att lyssna på podden också har ändrats.
Börspodden är väl mest menat för traders, men John Skogman gör podden så värd att lyssna på ändå. Måste vara finansvärldens mest underhållande person. Dock tycker jag att de på Börspodden förutom den stora portionen av humor även är väldigt kunniga, det får mig att lyssna vecka efter vecka.
Jag tycker båda poddarna är lika bra och har ingen inbördes rangordning, men det som jag tänkt på sedan konstellationen i Sparpodden byttes ut är att den podden blivit mer av något jag lyssnar på enbart för att det är mysigt och inte lika mycket för att inhämta kunskap och få svar på frågor. Herrarna Joakim Bornold och Peter Benson sitter säkert på mycket kunskap gällande börsen, investeringar och aktier men Günther och Jan var verkligen i en klass för sig. Jag tycker många av de glasklara svaren har försvunnit till förmån för försök till svar men där det ofta rinner ut i sanden och det är väl därför mitt syfte med att lyssna på podden också har ändrats.
Börspodden är väl mest menat för traders, men John Skogman gör podden så värd att lyssna på ändå. Måste vara finansvärldens mest underhållande person. Dock tycker jag att de på Börspodden förutom den stora portionen av humor även är väldigt kunniga, det får mig att lyssna vecka efter vecka.
fredag 4 mars 2016
Aktuell portfölj
Eftersom jag som beskrivet i föregående inlägg genomfört en del skiften i portföljen så tänkte jag att det är bra att lägga upp den nya fördelningen. Detta så att jag har något att gå tillbaka till för att se hur det såg ut. Bloggen är tänkt som ett tidsdokument där jag ska kunna följa tankar och hur portföljen ser ut från tid till annan, alltså summa summarum hur jag utvecklas personligen och hur min ekonomi utvecklas.
Vid dags dato ser fördelningen ut såhär (nu är även likvida medel med, vilket jag inte tagit med tidigare och därför har gett en skev bild av portföljen då jag inte någon gång har varit fullt investerad sedan jag började att köpa aktier och lämna indexfonderna):
Vid dags dato ser fördelningen ut såhär (nu är även likvida medel med, vilket jag inte tagit med tidigare och därför har gett en skev bild av portföljen då jag inte någon gång har varit fullt investerad sedan jag började att köpa aktier och lämna indexfonderna):
Försäljning av aktier
Jag har under dagen minskat i många innehav för att öka i ett annat.
Jag sålde under februari andelar av räntefonden för att köpa mer aktier när det blev lite rea på börsen och bland annat köptes en del Skanska, ABB och Bulten in.Även MQ och Handelsbanken köptes för dessa pengar. Senaste insättningen till mitt ISK gick bl.a. till Bulten förutom Beijer Alma och Nolato.
Det är några av dessa bolag jag nu säljer. I Skanska har jag haft en avkastning på 16% under en månad och därför tycker jag att värderingen stuckit iväg lite för snabbt. De tre små industribolagen skulle bilda en liten industriportfölj men då två av innehaven har på två veckor pinnat iväg 6% så säljer jag alla tre. Posterna var för små för att få ligga i portföljen och jag väntar in nya tillfällen att ta in dem som en helhet. I Handelsbanken så sålde jag bara de senast inköpta aktierna som jag köpte vid överreaktioner på vad FI hade att komma med. Handelsbanken utgör redan en så stor del av portföljen men när de var nere runt 5% under samma morgon så plockade jag in några för att det var en uppenbar överreaktion. Handelsbanken skulle ju inte ha höjt utdelningen om de skulle ha haft svårt med nya krav och det var ju redan aviserat att det skulle komma nya krav så de kan omöjligt ha tagits på sängen. Något som visade sig rätt då de bland annat med små manövrar kunde öka kapitalet med några miljarder och antagligen har de mer manövrar de kan använda sig av.
Jag sålde även en del i NCC, vilka inte var inköpta helt nyligen. Jag tycker att de nu har rusat ett bra tag och stuckit ifrån den genomsnittliga värderingen för mycket, jag får plocka in dem senare igen.
Inköp blev det istället i Industrivärden så där så får jag både Skanska och Handelsbanken indirekt ändå. Industrivärden står inför en spännande tid och jag har stor tilltro till Helena och Fredrik. Det förvånar mig att många utdelningsinvesterare sålde Industrivärden i och med den annonserade utdelningssänkningen. Många enbart för att det var en sänkning av antalet kronor andra mer legitimt för att bolaget inte visade utdelningstillväxt och har en ändrad utdelningspolicy. Jag däremot kan bara se fördelar av att de vill minska belåningen och öka möjligheten för förändringar i portföljen, men det är ju sådan jag är i min personlighet gillar låg skuldsättning och handlingsutrymme. Det här tror jag i längden kan bidra med större utdelningar om de får fart på bolaget och framför allt tror jag att totalavkastningen kommer att öka.
Varför har jag då inte köpt och behållit?
Jag vill se mig själv som en person som tillämpar buy-and-hold men har som tidigare skrivit att i min strategi så får försäljningar ske om det är befogat. Befogat är det när värderingar sticker iväg från det genomsnittliga med allt för mycket (några bolag jag har kvar ligger ju trots allt över snittet, och jag har ju inte sålt av hela innehavet i alla av de nu sålda bolagen). Jag är väl annorlunda som utdelningsinvesterare när jag inte bara köper för att få utdelning utan även tänker mer på totalavkastningen. Läste ett intressant blogginlägg från Micke Syding (om än skrivet innan börsen började sjunka ifjol) men ändå lika aktuellt. Det spelar roll när man köper för att få en viss snittavkastning per år. Börsen har som känt stigit väldigt många år och jag är därför försiktig med att köpa på mig mycket vid all-time-high-nivåer, jag tycker istället en rea, en rea på riktigt, är ett tillfälle då jag skulle villa gå in 100%-igt på börsen. Som en utdelningsinvesterare får jag vid ett sådant tillfälle ännu högre direktavkastning än vid ett tillfälle som nu när man anser att runt 4% är bra direktavkastning. När jag började köpa aktier så hade tidigare nämnda Skanska en direktavkastning runt 6% och NCC runt procenten högre även Beijer Alma hade en direktavkastning på en extra procentenhet mot vad nu är fallet.
Med detta vill jag ha sagt att jag inte har bråttom att gå in med mitt kapital på börsen, jag köper en del när det kommer större dippar, som det var i början av året. Men jag är inte rädd för att sälja då det vänder upp igen. Tålamod är något som jag jobbar med och vill bli bättre på, så det blir väl en test av min strategi om det visar sig att börsen fortsätter att pinna på uppåt. Jag vill dock tro att inget är annorlunda denna gång utan att börsen följer sina mönster. Har kursare som sitter och köper aktier i obskyra bolag, kompisar som aldrig varit intresserade av sparande, värderingar som ligger högt över snittet, fleråriga uppgångar på börsen och mycket som är underblåst av krediter, som grund för min tes att det inte är någon brådska att skyffla in kapitalet i bolagen. Vid en allmän börsnedgång går nästintill alla bolag nedåt och det är då jag ska fylla på och köpa mina favoritbolag.
Varför då inte sälja alla bolag och vänta in domedagen?
Sååååå bra skulle jag inte kunna bli på att tygla mitt tålamod men framför allt så ser jag vissa värderingar mer långsiktigt hållbara och möjligheterna att hålla uppe vinsterna större i dessa bolag. Detta plus att jag även får utdelning under tiden jag väntar som jag kan lägga i min stridskassa och jag gör fortfarande köp varje månad då jag sätter in nya pengar på mitt konto. Det jag menar är att med så många parametrar som pekar i en riktning så måste mer säkerhet tas, det betyder inte att jag vill ta så mycket säkerhet att jag inte över huvud taget är på börsen.
Jag sålde under februari andelar av räntefonden för att köpa mer aktier när det blev lite rea på börsen och bland annat köptes en del Skanska, ABB och Bulten in.Även MQ och Handelsbanken köptes för dessa pengar. Senaste insättningen till mitt ISK gick bl.a. till Bulten förutom Beijer Alma och Nolato.
Det är några av dessa bolag jag nu säljer. I Skanska har jag haft en avkastning på 16% under en månad och därför tycker jag att värderingen stuckit iväg lite för snabbt. De tre små industribolagen skulle bilda en liten industriportfölj men då två av innehaven har på två veckor pinnat iväg 6% så säljer jag alla tre. Posterna var för små för att få ligga i portföljen och jag väntar in nya tillfällen att ta in dem som en helhet. I Handelsbanken så sålde jag bara de senast inköpta aktierna som jag köpte vid överreaktioner på vad FI hade att komma med. Handelsbanken utgör redan en så stor del av portföljen men när de var nere runt 5% under samma morgon så plockade jag in några för att det var en uppenbar överreaktion. Handelsbanken skulle ju inte ha höjt utdelningen om de skulle ha haft svårt med nya krav och det var ju redan aviserat att det skulle komma nya krav så de kan omöjligt ha tagits på sängen. Något som visade sig rätt då de bland annat med små manövrar kunde öka kapitalet med några miljarder och antagligen har de mer manövrar de kan använda sig av.
Jag sålde även en del i NCC, vilka inte var inköpta helt nyligen. Jag tycker att de nu har rusat ett bra tag och stuckit ifrån den genomsnittliga värderingen för mycket, jag får plocka in dem senare igen.
Inköp blev det istället i Industrivärden så där så får jag både Skanska och Handelsbanken indirekt ändå. Industrivärden står inför en spännande tid och jag har stor tilltro till Helena och Fredrik. Det förvånar mig att många utdelningsinvesterare sålde Industrivärden i och med den annonserade utdelningssänkningen. Många enbart för att det var en sänkning av antalet kronor andra mer legitimt för att bolaget inte visade utdelningstillväxt och har en ändrad utdelningspolicy. Jag däremot kan bara se fördelar av att de vill minska belåningen och öka möjligheten för förändringar i portföljen, men det är ju sådan jag är i min personlighet gillar låg skuldsättning och handlingsutrymme. Det här tror jag i längden kan bidra med större utdelningar om de får fart på bolaget och framför allt tror jag att totalavkastningen kommer att öka.
Varför har jag då inte köpt och behållit?
Jag vill se mig själv som en person som tillämpar buy-and-hold men har som tidigare skrivit att i min strategi så får försäljningar ske om det är befogat. Befogat är det när värderingar sticker iväg från det genomsnittliga med allt för mycket (några bolag jag har kvar ligger ju trots allt över snittet, och jag har ju inte sålt av hela innehavet i alla av de nu sålda bolagen). Jag är väl annorlunda som utdelningsinvesterare när jag inte bara köper för att få utdelning utan även tänker mer på totalavkastningen. Läste ett intressant blogginlägg från Micke Syding (om än skrivet innan börsen började sjunka ifjol) men ändå lika aktuellt. Det spelar roll när man köper för att få en viss snittavkastning per år. Börsen har som känt stigit väldigt många år och jag är därför försiktig med att köpa på mig mycket vid all-time-high-nivåer, jag tycker istället en rea, en rea på riktigt, är ett tillfälle då jag skulle villa gå in 100%-igt på börsen. Som en utdelningsinvesterare får jag vid ett sådant tillfälle ännu högre direktavkastning än vid ett tillfälle som nu när man anser att runt 4% är bra direktavkastning. När jag började köpa aktier så hade tidigare nämnda Skanska en direktavkastning runt 6% och NCC runt procenten högre även Beijer Alma hade en direktavkastning på en extra procentenhet mot vad nu är fallet.
Med detta vill jag ha sagt att jag inte har bråttom att gå in med mitt kapital på börsen, jag köper en del när det kommer större dippar, som det var i början av året. Men jag är inte rädd för att sälja då det vänder upp igen. Tålamod är något som jag jobbar med och vill bli bättre på, så det blir väl en test av min strategi om det visar sig att börsen fortsätter att pinna på uppåt. Jag vill dock tro att inget är annorlunda denna gång utan att börsen följer sina mönster. Har kursare som sitter och köper aktier i obskyra bolag, kompisar som aldrig varit intresserade av sparande, värderingar som ligger högt över snittet, fleråriga uppgångar på börsen och mycket som är underblåst av krediter, som grund för min tes att det inte är någon brådska att skyffla in kapitalet i bolagen. Vid en allmän börsnedgång går nästintill alla bolag nedåt och det är då jag ska fylla på och köpa mina favoritbolag.
Varför då inte sälja alla bolag och vänta in domedagen?
Sååååå bra skulle jag inte kunna bli på att tygla mitt tålamod men framför allt så ser jag vissa värderingar mer långsiktigt hållbara och möjligheterna att hålla uppe vinsterna större i dessa bolag. Detta plus att jag även får utdelning under tiden jag väntar som jag kan lägga i min stridskassa och jag gör fortfarande köp varje månad då jag sätter in nya pengar på mitt konto. Det jag menar är att med så många parametrar som pekar i en riktning så måste mer säkerhet tas, det betyder inte att jag vill ta så mycket säkerhet att jag inte över huvud taget är på börsen.
onsdag 2 mars 2016
Ökade levnadskostnader
Som sig INTE bör så är det det lätt hänt att levnadskostnaderna ökar när inkomsten ökar. Jag som själv har dubblerat inflöde av pengar mot tidigare är inget undantag. Varför har jag då vikt mig åt att öka mina kostnader? En del kan vara helt accepterade medan andra egentligen är mest onödigt.
I första kategorin återfinns det mest acceptabla, nämligen behov. Här har jag haft några behov som varit tvungna att tillgodoses. Ny vinterrock och dator. Där valde jag inte lågpris utan jag valde att satsa på kvalité (och lite på märke). Kunde alltså kommit undan bra mycket billigare, men jag är en långsiktig individ och eftersom min gamla rock klarat sig igenom 6 säsonger så vill jag vara lika nöjd med mitt nya köp också.
I den första kategorin kan man även sortera in nästa skäl i. Nämligen för att ha en meningsfull fritid. Träning har varit och är en stor del av mitt liv. Jag har utövat väldigt många olika idrotter, mest lagidrotter även om det på senare år endast är fotboll och delar av en svensk klassiker som jag har lagt tiden på. Jag tycker om att anstränga mig, utvecklas och befinna mig utomhus. Det ger en sådan otroligt god känsla i kroppen. Jag kan dock tycka att ju äldre jag blivit och sedan jag flyttade för att studera har jag blivit mer inaktiv, jag gjorde därför ett stort inköp häromdagen. Jag köpte helt ny skidutrustning, men om man tänker på vilket datum det är så kan man ana att jag inte har lagt ut hur mycket pengar som helst. Nog för att det kostade mig en fjärdedel av mina förväntade inkomster den här månaden så kostade det sammanlagt 50% mindre nu att köpa än om jag ändå ska köpa utrustningen kommande höst. Enda nackdelen är att jag verkligen är full av lust att få använda den, medan utomhusklimatet inte tillåter det.
I den oaccepterade kategorin hamnar bl.a. en stor del av mina klädinköp. Det här har varit rätt usel på att hålla igen. Frågan är hur många skjortor man egentligen kan behöva? Jag har oavsett lagt ett köpstopp vad det gäller kläder för det är utgifter som skälet har ofta varit att det är rea, eller att jag "behöver" den och den färgen på byxor och skjorta och alltså inget riktig bakomliggande behov.
Inlägget ska beröra hur inkomsterna avspeglas i inköpen och här kommer min poäng. Hade jag verkligen köpt det jag ändå anser som behov om jag inte hade haft extra inkomster? Hade jag om behovet verkligen varit akut satsat på de grejerna och kvalitén jag gjorde?
Svaret blir ett rungande: Nej. Det känns som att de ökade inkomsterna gör att spärren och tankarna vad som är dyrt och inte luckras upp. Till stor del alltså psykologiskt och jag verkar medveten om det, varför låtsas jag då inte som att de extra inkomsterna inte finns?
Jag ligger trots allt med en sparandegrad på 30-50% och jag vill inte hela tiden drömma om den dag jag har mycket pengar i på investeringssparkontot. Jag vill kunna använda min fritid längre fram på allsköns fritidsaktiviteter så varför inte börja lite redan nu och utöva och ta tillvara på den fritid jag har? Dumt att inte göra det tycker jag.
En annan del är att jag håller såpass låga utgifter (bortsett från matkontots) att jag helt enkelt tycker det är skönt att kunna höja utgiftstaket en smula. Det viktiga är att inte hela ökningen går till konsumtion utan det mesta till sparande och där är jag idag. 70-80% av den nya inkomsten viks åt sparande och det tycker jag är bra.
Ett långt inlägg och stundtals lite obegripligt antagligen. Dock hjälper det mig att bena ut för mig själv hur jag tänker när jag blir tvungen att sätta ord på tankar. Det gör mig till en bättre och mer medveten människa tror jag och framför allt det får mig att överväga för och nackdelar och inte bara ha en carpe diem-mentalitet som ger mig huvudvärk längre fram.
I första kategorin återfinns det mest acceptabla, nämligen behov. Här har jag haft några behov som varit tvungna att tillgodoses. Ny vinterrock och dator. Där valde jag inte lågpris utan jag valde att satsa på kvalité (och lite på märke). Kunde alltså kommit undan bra mycket billigare, men jag är en långsiktig individ och eftersom min gamla rock klarat sig igenom 6 säsonger så vill jag vara lika nöjd med mitt nya köp också.
I den första kategorin kan man även sortera in nästa skäl i. Nämligen för att ha en meningsfull fritid. Träning har varit och är en stor del av mitt liv. Jag har utövat väldigt många olika idrotter, mest lagidrotter även om det på senare år endast är fotboll och delar av en svensk klassiker som jag har lagt tiden på. Jag tycker om att anstränga mig, utvecklas och befinna mig utomhus. Det ger en sådan otroligt god känsla i kroppen. Jag kan dock tycka att ju äldre jag blivit och sedan jag flyttade för att studera har jag blivit mer inaktiv, jag gjorde därför ett stort inköp häromdagen. Jag köpte helt ny skidutrustning, men om man tänker på vilket datum det är så kan man ana att jag inte har lagt ut hur mycket pengar som helst. Nog för att det kostade mig en fjärdedel av mina förväntade inkomster den här månaden så kostade det sammanlagt 50% mindre nu att köpa än om jag ändå ska köpa utrustningen kommande höst. Enda nackdelen är att jag verkligen är full av lust att få använda den, medan utomhusklimatet inte tillåter det.
I den oaccepterade kategorin hamnar bl.a. en stor del av mina klädinköp. Det här har varit rätt usel på att hålla igen. Frågan är hur många skjortor man egentligen kan behöva? Jag har oavsett lagt ett köpstopp vad det gäller kläder för det är utgifter som skälet har ofta varit att det är rea, eller att jag "behöver" den och den färgen på byxor och skjorta och alltså inget riktig bakomliggande behov.
Inlägget ska beröra hur inkomsterna avspeglas i inköpen och här kommer min poäng. Hade jag verkligen köpt det jag ändå anser som behov om jag inte hade haft extra inkomster? Hade jag om behovet verkligen varit akut satsat på de grejerna och kvalitén jag gjorde?
Svaret blir ett rungande: Nej. Det känns som att de ökade inkomsterna gör att spärren och tankarna vad som är dyrt och inte luckras upp. Till stor del alltså psykologiskt och jag verkar medveten om det, varför låtsas jag då inte som att de extra inkomsterna inte finns?
Jag ligger trots allt med en sparandegrad på 30-50% och jag vill inte hela tiden drömma om den dag jag har mycket pengar i på investeringssparkontot. Jag vill kunna använda min fritid längre fram på allsköns fritidsaktiviteter så varför inte börja lite redan nu och utöva och ta tillvara på den fritid jag har? Dumt att inte göra det tycker jag.
En annan del är att jag håller såpass låga utgifter (bortsett från matkontots) att jag helt enkelt tycker det är skönt att kunna höja utgiftstaket en smula. Det viktiga är att inte hela ökningen går till konsumtion utan det mesta till sparande och där är jag idag. 70-80% av den nya inkomsten viks åt sparande och det tycker jag är bra.
Ett långt inlägg och stundtals lite obegripligt antagligen. Dock hjälper det mig att bena ut för mig själv hur jag tänker när jag blir tvungen att sätta ord på tankar. Det gör mig till en bättre och mer medveten människa tror jag och framför allt det får mig att överväga för och nackdelar och inte bara ha en carpe diem-mentalitet som ger mig huvudvärk längre fram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)