Sparandetankar

Det här inlägget kommer handla om hur jag tänker till skillnad mot många andra när det gäller sparande.

Till en början kan jag bara konstatera att det är bra att alla inte tänker som mig, då många inte skulle vara lyckliga i samma situation. Jag älskar enkelhet, inte till den yttersta graden att jag skulle kunna leva ett asketiskt liv, utan på en väldigt rimlig nivå i mina egna ögon. Jag har trots tidigare heltidsarbete i ett år innan mina studier inte gjort någon större investering i materiella saker förutom en ny säng efter 12 år med min gamla. (Den gav jag förövrigt till en släkting så den kastades inte.) Jag har alltså inte trots ökade inkomster gjort av med mer pengar i stigande ordning, utan jag har levt som jag gjorde när jag bara hade blygsamma inkomster på varannan helgsarbete. Det har alltså inte blivit någon bil, ingen platt-TV, inget hemmabio-ljud, inget Playstation och alla övriga grejer som jag hade planerat att köpa då jag fick mitt helgjobb.

Jag förändrades någonstans på vägen mot prylarna och insåg att det kanske inte är allt. För jag skulle ju lika gärna kunna köpa allt det där på studs, men det är inget behov jag känner att jag har längre. Har heller inget behov att "gå ut" varje helg och bränna pengar, även fast jag tar en öl då och då. Nu räknar jag istället på när jag kan köpa nästa aktie. För aktierna är något som till skillnad mot det andra kan öka i värde (en bil kan väl det i vissa fall, men någon bilmekaniker är inte jag). Det motiverar mig att hitta bra bolag som jag kan investera mina pengar i och som om ett tag kan ge mig sådan avkastning att jag kan känna mig trygg ekonomiskt. För det är ett behov jag verkligen har, att kunna slappna av och veta att jag har ekonomisk back-up om jag skulle hamna i en jobbig situation. Av den anledningen har jag även byggt upp en buffert som jag alltid håller till minst 50 000 kr, inte jättebra avkastning på just det sparandet, men har det på högränte-konto så lite får jag, men det viktiga är att jag har trygghet. Undrar hur många det är i min ålder som tänker så då de tjänar sina pengar. Vet en del runt om mig som faktiskt lånat till bil redan. Bara jag inte senare får höra att det är orättvist att jag har pengar...